trio!

Lisa och Loi var på besök förra veckan, här är en bild av ligan. Bruno är med mamma på jobbet dom dygnen hon jobbar, så han lyser med sin frånvaro. Bilden snodde jag ärligt från Lisa

Och inga nya lamm, hon håller sig fortsatt tackan. Jag slår nästa vad om att hon lammar i helgen då vi alla är nere i Örebro och bygger nya hagar. Modja är motionerad, Edith står på tur men passar på att dricka kaffe därinnan. Därefter beger vi oss till korna tillsammans med Maja och Link för att fortsätta vänja ungdjuren med att bli flyttad på. Och därefter borde den tvåbenta packapackapacka!

En liten liten del,

Ovan, en liten liten del av vårt nya hem. Inte direkt färdigt men ändå något…

I lördags fick Edith hänga med Sanna och Misty medans vi fixade i huset. Agility, får och hundar i massor fylldes hennes dag av. Toppenvän.! Under söndagen stod trädgårdsfix på schemat och hundarna minglade med oss i nya trädgården.

 De fyrbenta har annars hamnat på sidan av, vilket jag försöket ta igen lite idag efter jobb. Edith ligger nu och sover som en stock bredvid mig i soffan efter kvällsaktivitet i form av lydnad och därefter promenad innehållande nya moment. Matten, ägaren, uppfödaren försöker inse att Edith inte är en liten valp längre, utan att hon både kan många saker och behöver få krav på sig att även kunna vissa saker därtill. Hon kommer allt för lätt undan med att vara liten och väldigt söt. Idag hade vi fokus på ingångar, vänstersvängar och läggande under gång. Den svarta faran, Modja, fick komma ut på cykeltur till att börja med. Försöker cykla iaf två gånger i veckan med henne nu, när våren är ett faktum. Idag fick hon, till skillnad från annars, springa hursom hon helst ville, vilket var fortfort. Det fanns mycket energi i den svarta kroppen som behövde ut efter en helg i mer eller mindre stillhet. Kors i taket, men även vi dammade av lydnadsmomenten en sväng innan promenadtid. Att vara ute och gå tills klockan är strax innan åtta på kvällen och det fortfarande är ljust då man kommer in är lyxigt. Välkommen våren.!

Fredag den 13:e.

Och vi har vår flyttdag, idag är dagen D.Jag har hört att fredag den 13:e också är mångas turdag, så jag är säker på att det är så för oss. Fast det kommer ta ett tag innan vi flyttar helt, det är många bitar kvar att fixa. Men bäras flyttlådor ska det göras, helgen lång. Örebrobo, det var långt ifrån vad jag trott och tänkt. Egentligen borde jag packa som en galning just nu, men fyller på kaffekoppen en gång till först ;)

Statusuppdateringen i fårhuset är sju små tacklamm, jag väntar på en tacka, så vi får se när hon tänker sätta igång. Alla mår bra och otroligt söta är dom därtill, våra småttingar. I lördagsmorse svängde jag ner till fåren för att utfodra innan vi susade vidare på kursdagar hos Peter Nilsson. Möttes av små, små trillingar. En hade svårt att dia och vi ställde in oss på att få ett flasklamm, jag kursade och jobbade direkt därefter, så pappa fick agera extramamma hela påskhelgen. Men vips, så i tisdags kom hon på att hon faktiskt kunde dia och problemet var löst. Skönt, på alla sätt och vis! Pärlan lammade i måndagskväll, då jag fortfarande var på jobbet så stackars pappa fick även agera barnmorska.Tur har vi haft som bara fått tacklamm, tre kvar att lamma så vi får se vad som gömmer sig därinne.

Kursdagarna hos Peter var väldigt bra, mitt fokus låg på att hitta tillbaka till ett lugn eftersom att jag ser hur min inre stress gjort att jag fått en Edith, spänd som en fiol. Hon läser av mig mer än jag är van vid och det är viktigt att jag är just lugn och i harmoni för att träningen ska ge resultat i rätt riktning. Det måste jag ta med mig, att hellre avstå om lugnet inte finns, det ger ändå inget, där vi står nu i träningen. Men tackvare Peter och rätt fokus tog vi inte bara ett kliv, utan flera framåt i träningen. Det kändes så bra som avslutning i söndags, snart kan vi börja lägga grunder ordentligt. Peter är guld värd, helt klart. Nu ska vi dock stå på egna ben i träningen fram tills hösten, men jag vet vad vi ska ägna oss åt och bättre träningsförutsättningar får vi med fåren i princip ute på tomten nu vid flytt, så det blir bra och jag är spänd på att få fortsätta utvecklas tillsammans med Edith. Hon har så många fina sidor att förvalta i sin djurhantering.!

Modja imponerade stort på mig i tisdags kväll då vi tog ut tacklammen från fjol i en egen grupp. Lättflyttade blir dem och eftersom att vi knappt flyttat får sedan hösten, nästan gapade jag då jag såg min hund arbeta. Lycka i hela kroppen, eftersom att vi slutade i höstast med en frustration som hette duga och därav valde att bryta under en tid framåt. Flankeringarna är inte snygga, men i fösningen gick hon faktiskt som en klocka. I onsdags flyttade hon även ungdjuren hos Larssons snyggt och prydligt. Mognad tror jag det heter. Bjintze Jager (Modjas pappa Cowboys ägare) sa till mig när Modja var yngre: ”You can’t work those cowboy pups before they turn at least 3″. Och han ord har stämt ganska så bra. När Modja fyllde tre, började hon öppna upp för kommunikation och nu, ett år därefter, börjar det hända lite grejer. När det händer grejer, är hon är pärla att ha och göra med men det har varit svårt för mig att hitta rätta knapparna…

Min sorg just nu, vilket kan låta larvigt, är att flytta från Larssons, bästa grannarna. Det är en lyx att få strosa runt i deras hagar och ladugård närsom. Det är där vi trivs bäst, både jag och Modja, hos korna. Men ett par kor skaffat man sig inte bara sådär, tyvärr. Susanne är därtill en person jag är otroligt glad att ha som vän. Hon om någon är en riktig pärla!

Over and out, nu är det dags att ta tag i allt som borde tas tag i. Bloggfrekvensen är fortsatt dålig, men den ökar åtminstonde

 

 

 

April, April.

Valparna firade för nästan en vecka sen sin födelsedag med vallkurs och märgben i Skinnskattberg. Och jag fick mig många skratt med mina härliga valpköpare. Det är sån härlig känsla att få följa valparna hos deras ägare, som deras hundar. Vallkursen avlöpte bra, filmade en del, får se när tid ges till att ladda upp. Tidsbrist är en ständig känsla, det är mycket nu inför flytt. Jag jobbar också intensivt nu ett tag, för att efter flytt kunna landa i nya hemmet.

Modja har i veckan flyttat kalvarna två gånger då dom precis fått komma utomhus i fållan hos Larssons och jag är både nöjd och imponerad av min hund, kort och gott. Annars har resten av tiden bestått av just jobb. Nu mellanlandar vi hemma innan vi imorgon bitti far vidare till Skinnskatteberg för ännu en kurshelg hos bästa Peter Nilsson. Esther med matte Eva följer också med och huserar med oss under helgen, rooligt!

Med huset tomt ikväll då resten av familjen är på vift, andas Modja och jag ut i soffan medans Edith glatt tuggar ben nedanför. Återblickar i bildarkiv året 2011 och det gör ont i magen när blicken vilar på vår fina gula. Älskade änglahund, vad jag önskar att du snarkade i soffan brevid mig just precis nu.

Tillbakablick med nostalgi.

För ett år sedan, jag var nästan sjuktligt nervös och förväntansfull på samma gång. Det var dagen innan Minikrokodilerna kom till världen. Mitt hus var kliniskt rent efter alla städomgångar, min kropp redo för beach 2011 efter det att kilona rasat, jag hade Lisa och Sofie här på visit som gjorde sitt bästa för att sysselsätta och underhålla en nervös (blivande) uppfödare. Denna dag hade Modjas temp dalat ner och vi var i förberedelserna för ett dygn av spänning. Jag kommer ihåg dagen som igår men det har redan gått ett år.

Idag packar vi väskorna och beger oss till Skinnskatteberg för en helg med vallning och födelsedagsfirande tillsammans med folsbergavalparna. Påplats finns 10 av dom 11 som finns i livet. Idag finns mina tankar extra mycket hos Folsbergas förstfödde, Nils, som inte finns här längre…

Grattis till våra små i förskott från en stolt uppfödare<3

Koflytt och den eviga väntan på lamm.

Igår premiärflyttade Modja och jag kor för första gången iår. Vi har medvetet som tidigare nämnt haft ett träningsuppehåll. Det var med en bra känsla som vi genomförde passet. Lite ivrig till en start men därefter visade hon upp fint arbete och bättre tålamod. Idag bygger vi vidare och ser hur det går. Igår kväll kom även duktiga Esther och matte Eva för en tur i fårhagen och Modja fick assistera. Det är knäck i lurarna emellanåt, men bitvis visade hon på att vila har lett till mognad och att vi tagit steg framåt i djurhanteringen. Prioritet nu är kommunikation fullt ut och flankeringar, för fösa, det gör hon mycket och länge. Helst hela tiden enligt henne själv (därav kommunikationsproblem). Jag är imponerad av Estherpesterplutt, som trotts sin ringa ålder, visar upp finfint arbete i fårhagen.!!!

Edith fick i tisdags testa på vad sökträning innebär, än så länge är det mycket på en gång i den lilla kroppen. Men jag tror att söket är bra för Edith och vi ska försöka bygga vidare, hon kopplade på sin näsa ordentligt emellanåt och hittade rätt. För Edith som individ tror jag det är en bra väg för att hitta verktyg att fokusera på egen hand, då det finns mycket iver i den lilla kroppen.

Bruno har sen sist hunnit äta kakao och bakpulver och fick därav spendera en eftermiddags hos veterinär för att få upp maginnehåll. Upp om det men lärdom drog han nog inte av kalaset. Vågen fick han samtidigt stå på och uppfödaren fick sig en liten chock, 22.9 kg stod den på när rangelhögen klev upp. Max 20 trodde jag, som alltid levt med tikar

Nu senast väntar vi också på våra lamm och har visseligen gjort ett tag. Igår satt vi på helspänn i fårhuset, Eva och jag, och väntade till timmen blev vädigt sen. Men icke, det var falskt alarm. Dom ser sprickfärdig ut, men lammen verkar trivas och ligger säkert kvar ett bra tag till bara för det.!

Folsberga’s Wise Eshter, foto: sofiegustafsson.se

Lyckopiller och unghundsfasoner.

Foto: Sofiegustafsson.se

Lyckopiller, det är dom många av stunderna våra små. Ovan, Folsberga’s Wild Elvin. Vild och galen, men sprudlande glad därtill. Ungefär just så kan man nog beskriva de flesta av minikrokodilerna. Stunderna mellan lyckopillerkänslan kan mer beskrivas som förjävliga och helt enkelt precis som livet levandes med unghundar är. Valpsugen blir man inte på länge, när man tänker att förlängningen blir just denna, det är ett som är säkert… Något som också är säker är att jag har fantastiska valpköpare, som trotts att de många gånger får slita sitt hår över sina hormonstinta unghundar, har ett beundransvärt engagemang och gör ett fantastiskt jobb med minikrokodilerna. Sträck på er, för jag är stolt så det heter duga över både er och era hundar.!

Jag har varit fruktansvärt dålig på att uppdatera bloggen, men inspiration har varit som lite bortblåst, datorn är lite bortprioriterad och mestadels av tiden spenderas på annat håll. Vi spårar mycket och flyttar lite får. Modja har fått nystart efter längre träningsuppehåll. Känslan, eller flytet har inte riktigt funnits i träningen alls på senaste, därför jobbar vi med att hitta just den där känslan och framförallt det roliga med att träna.!! Två såna dagar har vi haft. I helgen var Elsa och Annika med oss ut i skogen, så hela flocken var samlad. Spår, som fick ligga längre, över tre timmar. Klurigt utformat därtill, hundarna jobbade alla sådär fantastiskt att det värmde i hela kroppen. Det är dagar att ta med sig när dom dåliga kommer.!

Bildligt på flocken kommer här:

Vi, eller snarare jag, den tvåbenta är lite energilös för stunden. Dom fyrbenta har desto mer av sådant. Jag laddar batterierna genom att vara ute i finfina vårvädret så mycket jag kan och hundarna får under tiden göra av med sin, ganska så bra kombo. En heldel jobbtimmar har avverkats senaste och en heldel väntar, men därefter stundar flytt och då är planen att andas ut, komma iordning och träna mer hund i ännu mer vårigt väder. Det längtas efter, nästan likamycket som det längtas efter Johannes. men snart snar.t!

Det passas på dräktiga tackorna nere i hagen så där är vi titt som tätt och kikar. Idag har vi varit hellediga och spenderat många timmar utomhus. Sofie, Elvin och Diesel ankom till Folsberga vid nio imorse och nio ikväll kom jag tillbaka hem. Timmarna däremellan har vi hunnit lägga och gå långa och många spår, tränat budföring med rostiga hundar,  druckigt kaffe i fina solen, Edith har träffat fåren, vi har studerat söta små lammen, varit på loppis, shoppat i Västerås och långfikat som avslut. Vips sa det så var timmen sen. I fårhuset är det lungt, bara för att jag som sagt är där och kikar mest hela tiden, kommer det säkerligen dröja en vecka eller två innan det kommer flera små…

Mer en annan dag, förhoppningsvis med lite mer trevlig text och bildligt därtill.

Lydnadskurs med folsbergavalpar.

Fantastisk dag med fantastiska valpar (?), förare, vårväder & instruktören Towa Lindh.!

Vi har Wynja (Folsberga’s Delighful Edna) med familj på övernattning och imorgon väntar mer träning innan de beger sig uppåt Ö-vik igen.

& idag möttes jag även av en överraskande lammning (en månad förtidigt). Våra första lamm är födda, två små svarta tacklamm <3

Bilder från både dagen och på de små kommer, nu går ögonen snart i kort.

Födelsedagsprinsessa <3

Hipp Hipp Hurra för världens finaste prinsessa idag. Elsa fyller 7 år, jag och Filip var inne och pussade på henne ikväll och lämnade märgben att tugga på. Lilla hjärtat, vad vi älskar dig.!